Kram och värme behövs nu!

Jag vill skriva några ord om två härliga Helenor som ger mig värme!

Den första Helena är min syster, tvilling med min andra syster Katarina. 2018 avled Helena oväntat, 56 år gammal. Vår syster var en glad och otroligt positiv människa, hon var plikttrogen sitt jobb, lojal gentemot sina arbetskamrater och vänner, alltid beredd att ställa upp om någon behövde hennes hjälp. Hon var Moster Helena för våra barn.
Helena levde med sina två katter och sina intressen, hon älskade musik, skickade massor av roliga klipp, nya låtar med HomeFree, köpte allt möjligt som var knallgrönt, galet och barnsligt. Hon älskade att skratta! Hon trodde på livet efter detta och var intresserad av de övernaturliga och kraften från andra sidan.

Katarina och jag fick en chock då vi insåg att en av oss tre inte fanns mera. Vi hade haft en tuff sommar då Nicolina var sjuk och vår pappa avled i juli. 14 dagar efter pappas begravning blev Helena funnen död i sitt hem, så jag kan så här efteråt konstatera att vi nog gjorde allt i affekt och känslan av att bli klara.
Katarina och jag med våra familjer försökte få ordning på de praktiska innan begravningen för att sedan hantera sorgen. Vår syster hade samlat på sig mycket under sina år på jorden och det var många beslut som skulle tas. Ett av våra beslut gällde alla garner hon köpt och hade planer för. Varken jag eller Katarina kände att det inte var något som vi kunde ta hem till oss eftersom de skulle bli liggandes. Då kom jag på att vi har en vän som är fenomenal på att få till vackra alster av garner.
Sagt och gjort, hon fick dem alla och vi kände att hon var rätt person då även hon heter Helena och en stor kattälskare som vår syster. Det kändes både rätt och fint på samma gång och jag vill tro att det fanns någon då som styrde mina tankar.

En dag för snart två månader sedan kommer Reimond hem med en påse med något mjukt innehåll. I den låg en ljuvlig pläd, den var tung, den var mjuk och den var otroligt vacker i färgerna. Den hade Helenas färgskala och jag anade vad vår virkande vän hade gjort.
Hon hade virkat en stor pläd av Helenas garner och även låtit göra fyra hjärtan som symboliserar mig och min familj. När jag lägger mig under den så blir jag alldeles stilla och varm. Som Helena skrev på sitt kort, nu kan jag få en kram av min storasyster trots att hon inte finns med mig längre. Visst är det en underbar tanke?

Efter en tid kommer Reimond hem igen med ytterligare en påse med något mjukt i.
I den finns en hel uppsättning av värme till min frusna kropp och knopp, kan man göra annat än beundra denna kreativitet och hantverkskunnande. Eftersom jag gav upp textilslöjden efter mitt misslyckande försök med Lovikavantarna i grundskolan så blir jag så oerhört imponerad av dom som bara kan sådant. Om man till råga på allt gör det med en varm och djup medkänsla för en annan människas situation samt vill göra något hållbart så ska det hedras.

Som den underbara pricken över I så förärades jag matchande strumpor också helt nyligen, så nu håller jag mig varm ända upp till knävecken. Nu när kylan sätter in och allt är vackert vintervitt ute så känns det gott att sitta här inne med all denna värme omkring sig och bara njuta.
 Så mycket värde jag sätter på dessa alster och känner stor glädje över, nu blev syrrans garner något jag alltid kommer ha kvar som ett varmt minne från ett i övrigt i stort sett skitdåligt 2020.