Gg1 till salu och nu är det sålt

Oj, oj, oj, nu när jag äntligen tog mig tid att sätta mig ned och skriva lite hittade jag ett utkast som jag inte lagt ut. Förmodligen för att jag skulle ta en bild på vårt hus på Gränsgatan och sedan glömde jag bort det. Så här kommer ett rätt så ”gammalt” inlägg som egentligen skulle ha publicerats i juni. Eftersom vår flytt har varit en spännande och krävande process så vill jag ha med detta ändå trots att det känns länge sedan jag knåpade på detta en sommarnatt, jag tycker helt enkelt att vår egen oas i Hudiksvall är värd detta utrymme. Sedan är det ju lite skönt att titta på härliga sommarbilder så här i den grå novemberkvällen.
Nu kan jag lägga detta åt sidan, så håll tillgodo om du vill läsa.

29 juni 2022 kl. 23.59 på Gg1:
Något vi inte trodde skulle hända är att vi skulle sälja Gg1.

Vi fick möjligheten att köpa Reimonds föräldrars hur 2009 då jag kände att pendlingen från Bjuråker till Hudiksvall var alltför tråkig. När då mina svärföräldrar tog beslutet att sälja till oss så blev det min lycka. Jag fick äntligen bo i närheten av stan, vi fick en möjlighet att utforma huset som vi ville ha det och vi har haft det så bra här.
Nu har livet givit oss våra törnar och vi kände att vi vill, som man säger, vända blad än en gång. Om allt går i lås så står vi nu redo att köpa vår fjärde fastighet. Vi väljer att överge Hudik för att starta om.
Den trädgård vi lämnar över till någon annan är en riktig oas. Jag brukar säga att man kan i stort sett gå naken utan att någon ser en, avenbokhäcken som nu närmar sig fyra meter gör trädgården helt insynsskyddad. Fruktträden ligger som ett tak och alla buskar och häckar ger naturliga små krypin här och var.

När jag började vilja skapa dessa rum så blev Reimond ganska trött på mig.
– Varför ska vi ha sittplatser överallt när vi knappt hinner använda dom?
Jag ville ha platser för alla tillfällen, sol, skugga, morgon eller kväll.
Han har med stort tålamod ordnat med stenbeläggningar och skött om alla olika häckar under dessa år. Vi har matchat varandra i detta idoga arbete att få till den här härliga platsen.

Att gå ut i trädgården en kväll i augusti, med massor av ljus tända överallt och kanske ha vänner här hemma är helt underbart. Många fester har det också blivit genom åren.
Minnesvärda är midsommaren för några år sedan när våra vänners barn kom hem från England och Australien för att fira midsommar, en äkta svensk midsommar, sill, nubbe och Björnen sover runt en midsommarstång.

Likaså när Simon fyllde 30 och hans vänner överraskade honom med en heldag i Hudik och avslutande fest här hemma. Uterummet var fyllt med glada människor, sång och musik. Det är svårt att tänka sig att vi periodvis faktiskt var närmare 20 personer denna kväll i vårt uterum, det där med hjärterum och stjärterum fick verkligen bevisas.

Inte att förglömma Reimonds och min dag då vi förnyade vårt äktenskapslöfte efter 30 år som gifta. Hela trägårn var full av vänner som tillsammans med oss gjorde denna dag till ett minnesvärt tillfälle.

Den senaste större festen var när Nico fyllde 30 år och trädgården fylldes av vänner och släkt för att överraska henne då hon helt ovetandes kom förbi på kvällen. Några veckor innan hade hon och Simon berättat för oss att vi skulle bli mormor och morfar, detta besked fick vi veta i uterummet en kväll när vi trodde vi bara skulle äta middag och umgås. Så det var extra mycket glädje att fira denna dag fast nästan ingen visste om det.
Ni ska veta så svårt det var att se till att hon endast fick alkoholfritt i glaset utan att någon uppmärksammade det.

Våra grannar har haft överseende med sång och musik framåt morgonkvisten.
Många tillfällen med mindre sällskap har också varit härliga, att äta och dricka gott, att ta tillvara sommaren så mycket som möjligt. En spontan fest var när Hudiksvallsbygdens organist skulle sluta och vi var upp emot 30 personer som samlades här hemma för att tacka för all vacker musik han givit oss.

När man under 13 år har haft denna möjlighet att låta detta hus stå öppet för alla olika tillfällen av glädje så blir det konstigt att tänka att vi ska lämna detta.

Varför gör vi nu det?
Jo, vi ser en möjlighet att starta om, förändra vardagen, få en ny utsikt och förhoppningsvis få många fina år av ett skapande av en ny trädgård.

Även om dessa år har berikats med många roliga tillfällen så har mycket hänt oss som familj sett. Vi har gått igenom många dödsfall, mamma, pappa, syrran och morbror samt några till, vi har upplevt en helvetessommar då Nico blev svårt sjuk, vi har tagit farväl av våra fyra katter, vi har tampats med vardagens problem och slutligen så fick jag min bröstcancer.

Det känns som att det är rätt att börja om nu.

Vår nya plats kommer bli nära havet, nära vårt älskade barnbarn Naela, det kommer finnas hur mycket som helst att göra, men vi behöver inte ha bråttom att göra något.
Vi kan hitta ett nytt sätt att leva helt enkelt.
Ja, vi får lite längre till jobbet, vilket var största orsaken att jag verkligen ville flytta till stan, men efter allt som varit har jag insett att jobbet inte är det viktigaste för mig längre. Det finns annat som blir mera väsentligt, LIVET! Jag vill prioritera livet och glädjen av att vilja leva.

Detta beslut blir en del av det numera slitna begreppet Bucket list. En fantastisk film med två stora skådespelare Jack Nicholson och Morgan Freeman. Om någon har missat den så säger jag bara – se den! Man får en tankeställare om hur kort livet egentligen är, vill det sig illa så blir det kortare ändå. Vi har ett visst antal dagar på jorden som vi ska fylla med saker som är värda att leva för.

Min egna Bucket list är ganska enkel, inte alls så dyr ekonomiskt sett.
Jag vill bli en bättre människa helt enkelt, en som förhoppningsvis inte lämnar detta liv obemärkt. En som man tänker på med glädje och har roliga minnen tillsammans med, någon som har gjort något för att förbättra tillvaron för någon annan.
Jag vill gå ner till havet och ta ett morgondopp och kanske våga börja vinterbada.
Jag vill ha härliga middagar och massor av vänner runt bordet.
Jag vill vara med på alla spännande upplevelser med lilla Naela, se henne växa upp och bli en stark och vetgirig ung kvinna. Jag vill uppleva ålderdomen med Reimond och sitta på uteplatsen en sommarkväll med en varsin cognac och prata om allt vi åstadkommit tillsammans. Jag vill se Simon förverkliga sina drömmar om det han vill göra av sitt liv, se Nico växa i sin roll som den sköna mamma hon är redan visat att hon är.

Är det för mycket begärt?