Författararkiv:Min jävla Scrooge

Jag vaknar stel och öm i hela kroppen.Börjar med att trycka ned ryggraden/svanken mot madrassen och därefter sträcker jag ut benen så cirkulationen kommer igång. Sådärja, nästa steg…Ut med benen från sängen, gruvsamma känslor innan fötterna når golvet – tryck till, där nådde dom fram. Smärtan i fötterna strålar upp ända mot ryggen och axlarna.Fortsätt läsa ”– att vakna och vara den jag är nu”

Om jag ser tillbaka på de senaste tio dagarna så har det varit lättare än vanligt att hålla sig för skratt. Nu, kl 6.00 söndag morgon är hjärnan full av tankar igen.Dom är inte ljusa och soliga så himlen jag såg när jag vaknade får illustrera dessa. Jag försöker se positivt på det mesta ochFortsätt läsa ”Lördagsdipp”

Så då har en vecka passerat sedan jag gått kommit in i nästa etapp gällande min bröstcancer, nu 14 dagar ”utan påfyllning av cellgifter”.Den har innehållit en massa olika känslor och funderingar.Framförallt begreppet frisk eller sjuk, vad är jag nu? Enligt min kontaktsköterska har min kropp utsatts för en av de tuffare cellgiftsbehandlingarna och honFortsätt läsa ”En vecka har gått… ålder och i väntans tider”

Då påbörjar jag ett nytt kapitel vad gäller min ovälkomna parasit som jag valt att kalla Mr Scrooge. Efter fem starka cytostatikabehandlingar samt antikroppar sedan den 8 oktober har nu tumören givit med sig för närvarande.Min trogne och alltid närvarande make skjutsade ner mig ner till Gävle fredag förmiddag för att vi gemensamt skulle fåFortsätt läsa ”Mr. Scrooge är inte så kaxig längre…”

Jag känner mig så sugen på att skriva ett inlägg om film.Med tanke på att jag har några timmar om dagen att slå ihjäl i min ensamhet så har jag börjat ”unna” mig en film på förmiddagen. Detta tillsammans med träningscykel och yoga matta, dock är användningen lite sporadisk men jag försöker verkligen.Idag så hittadeFortsätt läsa ”Clintan, bio och pappa”

…. innan mötet med onkologen som ska berätta om sin plan för mig och Mr Scrooge. Som så många gånger förr blir det inte alltid som man tänkt sig. Jag var ju så glad åt att bli av med PICClinen förra veckan så att jag äntligen skulle kunna basta igen. Men si, så blev detFortsätt läsa ”Två dagar kvar…”

Nu har jag varit i ”cancerstadiet” i nästan fyra månader. Det inleddes med en sjukhusvistelse som gav mig insikten om vikten av att hålla sig frisk när man nu har blivit sjuk.Jag har efter min hemkomst då i mitten på oktober inte haft en förkylning, känning av någon bakterie eller virus överhuvudtaget. Helt otroligt fysisktFortsätt läsa ”Reflektioner v.3, sjukhusvistelse och grubblerier”

Jag vill skriva några ord om två härliga Helenor som ger mig värme! Den första Helena är min syster, tvilling med min andra syster Katarina. 2018 avled Helena oväntat, 56 år gammal. Vår syster var en glad och otroligt positiv människa, hon var plikttrogen sitt jobb, lojal gentemot sina arbetskamrater och vänner, alltid beredd attFortsätt läsa ”Kram och värme behövs nu!”

Nu vänder det… på flera sätt Vi har nu kommit igenom jul och nyår och min förhoppning är att ni alla på något sätt haft möjligheten att känna av det vi alla mer eller mindre har längtat efter. Att få träffas, umgås, äta gott, glädjas med varandra.För alla har det inte funnits någon möjlighet tillFortsätt läsa ”Hopp, hopp och lite mera hopp”

När Nico hade varit hemma här under några dagar precis i början på mina behandlingar och tagit hand om mig, så upptäckte jag efter att hon åkt hem en massa oväntade små hälsningar lite här och var. Jag kunde lyfta på en burk och där låg en liten peppande hälsning, likaså under någonting i kylskåpetFortsätt läsa ”Pepp på burk!”