Reflektion kvällen den 8 december…

Nu har jag fått hjälp med att få bloggen att se hyfsad ut, jag börjar klara av att få till inlägg och bilder samt gläder det mig att ha fått så fin respons av en hel del människor. Jag tänker fortsätta med den och så får jag se hur frekvent jag kompletterar med mina tankar och funderingar.
Mycket kommer att bero på dagsformen…

Jag har nu vetat om min bröstcancer i 69 dagar och det har varit som omtumlande på många sätt. Det är mycket att ta in vad gäller allt från hur man ska förhålla sig till den här tanken om att det är något inom mig som inte ska vara där, att förlika sig med att man är en av dom som inte kunde undgå cancern. Ett starkt ord i sig, men ändå så vanligt förekommande.
Min tidigare erfarenhet av cancer är framför allt min mamma sjukdom och bortgång, hon fick lungcancer och vi var medveten om hennes livslånga rökning och förstod att det var grundorsaken.
Jag har förlorat en fin väninna och fd arbetskamrat, hon drabbades av en svårartad hjärntumör och då fick jag en liten inblick av hennes diagnos samt en nära väns pappa som också drabbades hårt och fick ge upp kampen. Utöver dessa tre så har jag naturligtvis haft bekanta som drabbats av bröstcancer och som tack och lov klarat sig igenom detta.
Genom mitt jobb på Fonus så har jag också träffat många familjer som förlorat någon pga någon form av cancerdiagnoser, så i det sammanhanget har jag fått mycket återberättat.

Trots detta så är det så var jag helt novis nu när jag var i den här situationen själv.
När jag fick beskedet valde jag att inte googla, söka, leta information eller läsa mina journaler. På något sätt orkade jag inte sätta mig in i det hela, jag valde helt enkelt att bara flyta med i det som hände.
Detta känns på något sätt inte som jag, då dom flesta som känner mig skulle säga att jag vill ha total kontroll över det som sker. Nu när det gått en liten tid så märker jag att jag ”vågar” börja kolla runt lite, inte lika rädd för att få svar kanske. Än återstår det mycket, men jag tar det litegrann vartefter.

Det här är enkel fakta jag vet kring min cancer.
Den heter HER2 positiv och namnet har den efter det protein som omger cellernas yta.
Denna typ av cancer behandlas med antikroppar i samband med cyton men även fortsättningsvis om behov finnes.
För mig kommer det behovet att finnas då min cancer spridit sig till levern. De förändringar som sågs på röntgen och som sedan genom biopsin visade sig vara metastaser i levern.
Detta besked kände jag mig beredd på men det är ändå svårt att sätta sig in på en gång.
Som jag fått det förklarat för mig samt som jag ser det så kommer jag kunna leva ett bra liv med fortsatta behandlingar med antikroppar samt kontinuerliga återkopplingar med sjukvården att allt ser bra ut. Jag har nu genomgått tre cytostatikabehandlingar och den fjärde ska jag få på Nobeldagen.
Med andra ord är jag halvvägs och så många erfarenheter rikare redan!