Kosten, en stor sak för mig just nu

Jag har ett stort intresse för att laga mat och sedan bjuda familj och vänner på mat, att dela glädjen runt vällagad mat, njuta tillsammans, umgås genom maten, må riktigt bra, gärna många gäster och mängder av ätbart. Detta hade till och med gått fram till vår präst som förnyade våra äktenskapslöften förra året, Erik Tanzborn. Som gåva fick vi ta emot en ikon föreställande ett gästabud. Denna ikon har stått på vårt köksbord sedan dess, som en påminnelse av vår fina dag och den gemenskap vi kände när vi samlades kring maten.

När jag berättade för Simon och Nicolina om min diagnos så började i första hand Simon och därefter även Nico att fundera på detta gällande kosten för min del.

Jag har väl inte alls haft det tänket förutom att jag känner till några mer eller mindre omtalade fall om alternativ kost i samband med behandling av cancer eller till och med där patienten ansågs färdigmedicinerad och därefter med hjälp av kosten vände det hela och blev helt enkelt fri från sin cancer.

För min del så ville Simon att jag skulle minska intaget av kolhydrater samt sluta med kött.
Jag förstod direkt deras tankar bakom detta då han och även Nico valt att utesluta kött och till viss del fisk i sina kostvanor. Men jag behöver en hel del kursning i detta tänk och hur och varför, så jag bad Simon sammanfatta detta från sitt perspektiv och det han har läst studier om, bara för att få det begripligt för mig och kanske även från er som läser detta.

Här kommer Simons ord:
Tanken med en terapeutisk ketogen diet är att ge kroppen de bästa förutsättningarna för att bekämpa vissa sjukdomar, bland annat cancer. Dieten innebär att man äter lågkolhydratkost som leder till ketos, ett läge där kroppen använder ketoner istället för glukos (socker) som huvudsaklig energikälla. För att uppnå det ska kosten vara snål på kolhydrater (helst under 20 g/dag) och heller inte innehålla mer än måttliga mängder protein. Anledningen till att man vill uppnå detta grundar sig på att det finns visst belägg på att glukos göder cancerceller. För vissa typer av cancer anses dock denna diet inte lämplig att använda.

Utöver att äta lågkolhydrat minimerar man även intaget av kött- och mejeriprodukter.

Naturligtvis finns det mycket mera att säga om detta. Jag som njuter av att laga mat på ren inspiration fick börja med att läsa recept, tänka om gällande allt som jag har naturligt i mig gällande maten, gott, grönt, äkta varor som smör, grädde, kött, fick, härliga uppläggningar på tallrik, äta med ögat osv.

Nu skulle jag i mitt redan kaotiska tillstånd även tänka om vad gäller maten.
Men detta tycker jag att det är värt (nästan jämt), då våra barn har valt att lägga tid och funderingar på att se till att jag med säkerhet blir frisk från min cancer så vill jag ge dom kred för det och göra mitt allra bästa.
Jag har mina rejäla psykbryt, det kan jag lugnt lova. Kan ni föreställa er hur gott det luktar då man steker falukorv när man inte får äta det? Potatis i alla former, mjukt bröd och knäckemacka med ost och kaviar?

Men jag vill göra allt för att bidra till en frisk mamma och fru i framtiden, då väljer jag att stå ut och göra allt jag kan för att lyckas.

Den här kosten är ju inte alls osund, men svår. Alla typer av fröer är tillåtna och ibland när jag hänger vid köksfönstret och äter mina fröknäcken, hampashakers eller solros och pumpafrönstoppade smoothisar så kan jag nästan ana avundsjukan hos mina åskådare ute bland träden, så jag ser alltid till att dom har fröer själva så dom slipper stirra på mig.

Gällande att äta under perioden av cellgiftbehandlingen är de rubbade smaklökarna.
Jag fick en smärre chock när jag upplevde sådana abnorma smaker efter första behandlingen där jag till råga på allt hamnade på sjukhuset redan efter någon dag.
Jag kommer ihåg när sköterskan kom in när jag låg på Covidslussen och hade med sig en matlåda med köttbullar och potatis samt gräddsås. Ja, ni förstår att min specialkost ej hade kommit igång ännu.
Hur som haver, jag är nästan alltid sugen på mat, även sjukhus och flygplansmat tycker jag är gott i just den specifika situationen.

Nu gjorde jag alltså i ordning en tugga med köttbulle, sås och potatis och den smaken jag fick känna av var bland det mest oätliga jag stoppat i munnen. Såsen var så överkryddad med ren peppar, det fanns en stark smak av rostad spik, metall i allmänhet, rent av vidrigt.
Det slutade med att jag spottade ut och stängde matlådan.
Då insåg jag vad orden i introduktionspärmen menade att ”maten kan komma att smaka lite annorlunda” eller vad det stod.
Så det blev the och macka de närmaste dagarna samt näringsdryck som en smart sköterska kom på när hon insåg att jag inte åt någonting.
Detta dilemma kommer jag ha till behandlingarna är slut, maten kommer inte smaka som vanligt alls och då kanske det är lika bra att äta annan kost så länge. Jag har även hört av andra drabbade att det sitter i längre för en del.

Simon har på senare tid räknat om lite och tycker jag kan komplettera lite med ”hemfångad” fisk, det vill säga ej odlad fisk, likaså lite skaldjur. Så i morgon, lördag, då blir det abborre fiskad i år i Gäddvika , panerad i mandelmjöl och därefter ska den få sjuda i alprogrädde och citron, till det ska jag hitta på något att servera till, kanske broccoli och sparris.
Som ni förstår så kommer vi inte bli hembjudna på middag till någon under den här tiden, kanske lite tur att vi har den eländiga coronan av just den orsaken. Även restaurangmaten är lite svår att klara av med tanke på ovanstående orsaker.

Jag tycker detta är otroligt svårt, tappar emellanåt lusten framförallt när biverkningarna är som värst, när både kropp och knopp far illa. Men det är ändå snabbt gjort att se de dagarna i backspegeln och tänka framåt. För mig är styrkan att se det logiska i det hela, varför mata cancern med det den lever och växer av? Tillsammans med cellgifterna så tar detta hårt på min ovälkomne gäst.
Kanhända det är därför min tumör och dess metastaser reducerats så snabbt, vad vet jag?

Överlag så mår jag bra i min kropp, jag har gått ner ett antal kilon, men det gör ingen skada.
Reimond har köpt en mätare så vi kan se att jag ligger bra till i värdena.
Min familj månar om mig och mitt tillfrisknande och det gör att jag orkar. Men attans vad jag skulle kunna göra vad som helst för en Janssons Frestelse till jul.

Vi får se om jag kanske börjar med att lägga upp lite förslag på mat, ni kanske är flera som tänker på kost både som förebyggande och som det är för mig, för att påskynda en tillfriskning.

Allt gott till er alla!