Julen med tårar av glädje och allvar

När våra barn var små så fick jag för mig att göra alternativ jul, framförallt när det gällde maten. Vi grillade ett år då temperaturen låg på plus och solen sken, köttfärssås och spaghetti serverades något år senare och trerätters meny ett annat. Jag vet inte varför jag gjorde på detta sätt, ville väl helt enkelt inte låta mig styras av ”måsten” skulle jag tro.
Den jul jag minns mest är då vi firade själva julafton med Ylhva Englund som hade Bjuråkers Gästis och hennes familj. Alla de våra var med, både på min sida och Reimonds. Vi hade knytkalas och Ylhva och jag hade ordnat med julklappar och vi hade t.o.m. en tomte som kom med dem. Vi avslutade kvällen med att gå i kyrkan på midnattsmässa och jag hade julstämningen i kroppen hela dagen.
Efter att vi flyttade till Hudiksvall så valde jag att övertala familjen att delta och hjälp till med den alternativa julen på S:t Jakobsgården, vi hade möjlighet med det några år och även det gav den rätta julkänslan.

Så jag tror att jag behöver få uppleva känslan av gemenskapen och glädjen av att endast finnas till för varandra och att givandet inte ska fastna i de dyraste julklapparna.
Överlag så har ”de mina” råd att köpa det dom behöver och jag väljer att betrakta julstressen istället för att ingå i den. Dock vill jag att vi ska äta gott och umgås, vi har ett julklappsspel för alla som är hemma hos oss, det har inte alltid bara varit familjen.
Därefter får det räcka med att spela spel, prata och bara vara helt enkelt.

Men så kom då JULEN 2020, inget gick att göra som förut..
Dom allra flesta av oss i detta land fick hitta lösningar på hur julen skulle firas. Vi fick hårda restriktioner från regeringen, allt stramades åt när andra vågen sköljde över oss och då insåg vi att även vi trots vår enkelhet måste komma på något bra. Min familj har varit så omtänksam om mig och mitt dåliga immunförsvar så mycket av planen gick ut på att jag var inlindad i bomull eller kanske tomteskägg passar bättre som liknelse.

Simon och Nico tog hand om inhandling och tillagning av julmaten, tema vegansk och lågt antal kolhydrater blev deras utmaning. Nicos Simon försökte sig på en vegansk skinka till och med, men för att inte säga så mycket om den så hade skatfamiljen i trädgården en riktigt kalas på den i dagarna tre. Jag är den första med att ge min sympati till Simon, så många recept jag följt nu och ingenting blir som på bilden. Vi hade dock ordnat lite lax, sylta och skinka till Reimond, trots allt så är det ju ändå jul.
Som alltid, mat blev det och mätta blev vi även denna jul!

Det blev två julaftnar då vi av orsaker inte kunde vara alla samlade vid samma tillfälle, på så sätt kunde Sara och Simon fira julen i Marma och jag och Reimond fick två julaftnar samt glädjen att ha ungdomar hos oss i hela fem dagar. Vår nyblivne måg introducerades med julklappsspelet och det kändes som att även han blev såld på det. Vi åkte till Reimonds föräldrar och träffades en liten stund utomhus och utöver det tog vi dagarna som de kom.
Jag känner sådan stolthet över mina barn och lycka att få två till genom Sara och Simon.
Som ni förstår blir det en del förväxlingar när det gäller dom två Simon, men vänder man på det så behövde inte jag lära mig ett nytt namn. Tyvärr fick jag inte till någon gemensam julbild på alla fyra, det skyller jag på corona som så mycket annat. Så det får bli de här två som får bli årets julbilder.

Trots vår policy att inte köpa en massa julklappar så låg det faktiskt några under granen och av någon orsak så fick jag en fin present av familjen, det var en smart pryl som snabbt ger mig lite fräsch nyans i ansiktet när jag känner mig glåmig (dvs varje dag!).
Det är en spraytanning som man använder i ansiktet och den har en väldigt tunn mist som kanske gör kommande bleka vinterdagar lite roligare när man ser sig i spegeln.
Jag kallar det inte fåfänga utan helt enkelt livslust.

Eftersom det inte kommer så många på besök nuförtiden så måste jag ju säga att jag blev glatt överraskad, fina vännen Carina kom med den absolut snyggaste julväskan fylld med härliga hudvårdsprodukter, nu klarar jag mig hela våren!

Vår president på Lions Club i Hudiksvall, Janne Johansson, kom med blommor och choklad från alla våra vänner i Lions med önskan om God Jul och ett mycket bättre och roligare 2021!
Jag har verkligen känt att jag missat mycket av engagemanget i Lions de senaste åren och framför allt i år. Vi gör väldigt mycket gott för behövande i lilla Hudiksvall, jag kommer att lägga ut ett eget inlägg om det också, för jag tycker det är värt att lyfta, framförallt i dessa Karl Bertil Jonssontider som jag önskar skulle pågå året runt.

Bästa grannen Bissan kom med ett paket innehållande Leif Mannerströms vinluftare och vinöppnare, så nu längtar jag till jag får köpa ett vansinnigt gott rött vin och behandla det som Leif skulle göra enligt innehållet i paketet. Hon påstår att vi är finsmakare, men det stämmer inte precis, men jag känner när jag verkligen tycker om ett vin och blir då glad om det är lätt att känna igen etiketten. Så mycket för mitt finsmakeri.
Min förhoppning är att det borde kunna bli någon gång i februari, oj, oj, oj, en dryg månad bara så är jag där! Tänk om man också kunde få bjuda hem några vänner på mat, men det är väl att hoppas på för mycket. Hur som helst blir det så ska det firas med en god köttbit, otroligt onyttig potatisrätt och såsens innehåll får ni bara gissa er till.
Därefter får jag skärpa mig igen.

På Annandag Jul öppnade jag dörren och möttes av sång! Helt underbara Erik och Helen Tanzborn stod utanför och stämde upp med We wish You a Merry Christmas, då knöt det sig i magen och hjärtat blev varmt. Det lilla klippet får tala för sig själv.

Så trots de två förhatliga C:na, Covid -19 & Cancer så firade vi en fin jul, till stor del i överensstämmelse med mina tankar kring julfirandet.
Värme, omtanke, glädje och enkelhet!

Jag har gråtit mycket denna julhelg, men dom flesta tårarna har varit av ren glädje!

En sak har lagt en lite tyngre slöja över den senaste tiden och tyvärr blev vi tvungna att berätta detta för Simon och Nico i samband med julen. Vi ville ha dom framför oss och det har ju inte blivit så många tillfällen.
Som om inte det räcker för oss nu så har även Reimond behövt söka läkare då han fick hög feber med kraftig hosta tidigare i slutet på oktober. Det var inte Covid -19 utan lunginflammation och i samband med denna röntgades hans lungor. Genom detta upptäcktes en förändring på ena lungan och nu väntar han svar på vad det kan vara. Efter nyår ska han på ytterligare en röntgen och jag kan bara hålla tummarna, vi kan väl inte vara drabbade av cancer båda två, det känns alltför tungt att tänka på. Vi är ju ändå realister och vi har bestämt oss för att vänta på svar och ta konsekvensen därefter. Men det lägger ju en viss sordin på vårt humör och vi får försöka lägga det åt sidan så gott det går.
Hur det än är så var det skönt att göra alla delaktiga i detta också, när fler delar lasset så blir det lättare att bära….

Med glimten i ögat så har jag brukat sagt att jag ”aldrig får vara sjukast” och jag säger det nu, en gång för alla och utan den där glimten dock…. – Låt mig få vara sjukast nu, vi behöver verkligen inte mera nu och jag vill inte att Reimond ska gå igenom detta, ej heller att min familj behöver en käftsmäll ytterligare. Det räcker nu!

Min make, bästa vän, livskamrat och stöttepelare….
Jag älskar honom verkligen från tårna upp till mitt kala huvud!