En vecka har gått… ålder och i väntans tider

Så då har en vecka passerat sedan jag gått kommit in i nästa etapp gällande min bröstcancer, nu 14 dagar ”utan påfyllning av cellgifter”.
Den har innehållit en massa olika känslor och funderingar.
Framförallt begreppet frisk eller sjuk, vad är jag nu? Enligt min kontaktsköterska har min kropp utsatts för en av de tuffare cellgiftsbehandlingarna och hon gjorde klart för mig att det bara är att acceptera att kroppen (och knoppen) inte är i fas på långa vägar.

Så fram till dess kommer jag försöka göra allt så roligt och enkelt som möjligt.
Jag vill se fram emot våren, odlingar, inflyttningen i Njutånger, att håret växer ut igen, att kroppens funktioner återställs och så vidare och mellan varven tänker jag fylla ut tiden med att skriva i denna blogg om allt vad som poppar upp i mitt huvud.

Mina senaste funderingar rör lite kring kroppsfunktioner och nya groddar!
Detta inlägg påbörjades i samband med att jag skulle ta det vanliga cellprovet på barnmorskemottagningen häromdagen.

Min läkare bad mig ta upp detta kring östrogenbehandling då min kropp påverkats av cellgifterna och en del funktioner har satts ur spel, ni behöver inte få veta alla detaljer, men förenklat kan jag säga att kroppen har en del problem med smorningen och kommer att behöva en underredsbehandling.
Sagt och gjort så berättade jag detta för barnmorskan som skulle undersöka mig och då säger hon för första gången: ”-med tanke på din ålder så……”

Denna fras upprepade hon åtminstone fem eller sex gånger medan jag var hos henne, allt var med ”tanke på min ålder”. Jag har inte problem med min ålder, jag trivs bra med att vara både vuxen, mogen och snart en femfemma, men att få höra det när man ligger i den smått obekväma stolen i utsatt läge så kände jag att jag började få nog.
Till slut började jag faktiskt känna mig ännu mer risig och gammal än jag kanske är, inte precis någon stöttning i det allmänna måendet precis.
Tur nog är jag både luttrad och ganska härdad så jag bet ihop och tänkte på att hon som barnmorska inte sett denna typ av arbetsuppgift framför sig när hon valde yrkesbana helt enkelt. Alla val har sina baksidor och denna dag var jag hennes😊

Här kommer då en mycket roligare reflektion från samma dag och samma plats apropå nya groddar.
Precis innan jag skulle gå in så kommer en tjej med en härlig mage och sätter sig mitt emot mig, det är en tös som jag känt sedan hon var ett år. Hon väntar nu sitt tredje barn och jag blir så fascinerad av att dessa härliga ungar man haft förmånen att få se växa upp till fina och rediga unga vuxna nu är i den åldern jag tycker att jag själv nyss var…..typ 30 år.

Hur har detta gått till? Hur kommer det sig att man fortfarande kan känna sig lika ung som dom och att man glömmer bort sin egen ålder?

Jag kommer så väl ihåg känslan när jag besökte samma barnmorskemottagning för ganska så exakt 32 år sedan. Det var i februari 1989, jag hade bokat en tid där med tanke på att jag var gravid. Kvinnan som tog emot mig då tyckte nog att jag var alldeles otroligt oansvarig eftersom jag var långt gången och inte besökt dom tidigare. Detta berodde först och främst på att jag mått så bra, jag kände inte alls av graviditeten, den var väldigt planerad, det syntes heller ingenting och jag och Reimond hade ej heller berättat för våra familjer om det hela, det var väl ingen brådska.
När barnmorskan började räkna hur långt gången jag var så kom vi gemensamt fram till att jag skulle bli mamma ungefär två månader senare!
Sagt och gjort, det var alltså dags att planera lite och börja meddela den glada nyheten för de våra.
Vi hann ju knappt vara med i några kurser för blivande föräldrar, men jag kommer ihåg besöket på BB och förlossningen och det snart färdiga badet där man kunde få sitta när värkarna satte igång.
Detta såg jag fram emot och förhoppningsvis skulle det hinna bli klart innan det var dags för mig. Tji fick jag, inget bad denna gång och när jag väntade Nicolina så gick allt så fort att jag knappt hann in till BB.
Utan vare sig bad, graviditetskurs, förberedelsetid, planering eller inköp av babyprylar så föddes Simon en vacker majdag utan några problem. Jag ville inte riskera något så vi hade i stort sett inte gjort några inköp i förväg, detta innebar att Reimond fick en del att stå i innan vi kom hem från BB. Jag hade endast beställt ett startpaket och övriga kläder fick vi låna av syrran, första sparkbyxan köpte vi när vi ”smet” från BB ner på stan för att köpa barnvagnen på Storken och allt gick ju bra. När jag nu tänker tillbaka på detta så inser jag vad jag förändrat mitt sätt att vara under dessa år och ändå känner jag mig stolt över att som 23-åring vara så lugn inför något så stort som att bli mamma, det måste ju ha med en grundtrygghet att göra, trygghet jag fick genom Reimond, trygghet av närheten till syster Katarina samt hur livet var på den tiden, det var inte så höga krav på allt, vi var inte påverkade av så mycket annat än det som vi hade precis bredvid oss. Jag vill också tillägga att Simon var den perfekte nybörjarbebisen, tålmodig, lugn och förnöjd, han förenklade vår tillvaro som småbarnsföräldrar.

Jag är så tacksam över de åren och inser ju att man hängt med i ett antal år, så kanske hade inte barnmorskan så vansinnigt fel ändå när hon gång efter gång hänvisade alla problem till min ålder. Till råga på allt så låg jag och lyssnade på Karlavagnen häromkvällen och ämnet var om vilka drömmar som fanns kring hur man vill uppleva ”ålderns höst”. Intressant tema tänkte jag och hörde då en kvinna berätta om hur nöjd hon var med sitt liv, hur allt blivit och att hon var väldigt tillfreds med allt, sin lägenhet, sina hundar och livet i sig. Hon tyckte det verkade tråkigt att tänka på trygghetsboende som en del av hennes jämnåriga gjorde, hon vill gärna bo med blandat folk omkring sig ytterligare några år. Jag uppfattade hennes ålder till 80+ och döm om min förvåning då hon säger att hon är 66 år, dvs 6 år äldre än Reimond!
Då vill jag ännu mera påpeka att ålder är bara en siffra!

En liten fundering gällande det där med groddar, jag tänker försöka mig på att odla groddar av olika slag. Linser, ärtor, rädisor och broccoli osv, så om jag kommer igång så blir det nog något inlägg om detta också, jag får se hur lusten ter sig när vårsolen kikar fram lite mera.

Publicerad av Min jävla Scrooge

Jag, en kvinna född -66 och som dom flesta alltid tänkt att "det händer inte mig". Min familj: Gift med Reimond sedan 1989, barnen Simon och Nicolina och deras respektive Sara och Simon samt mitt älskade barnbarn som föddes i mars 2022. Styrkor: Optimism, en positiv livssyn, social, öppen och framförallt berikad med en stark familj! Sysselsättning: Arbetar som kundrådgivare på Fonus sedan 2000, men sjukriven sedan 2020, trädgård, leva, läsa, lyssna, katterna och laga god mat och njuta av den tillsammans med andra ger mig stor glädje.

Ett svar på “En vecka har gått… ålder och i väntans tider

  1. Jag är född tio år före dig och går i pension till sommaren och jag har många tankar om ålder. Apropå mvcbesöket. Det är jättekonstigt. Personen inuti känns som vanligt, papperets ålder säger en annan sak. Det handlar om yrkesidentitet, ekonomi, kroppsförfall och en massa beslut🙈 det snurrar lite runt i skallen just nu om en säger så. Men jag ser ändå fram emot sommaren med pensionen, vaccinationen och att få bli mormor en gång till 🥰
    Det är härligt att läsa att du också har saker att se fram emot, möjlighet att se fram emot ❤️
    Kramenom /Susanne

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar