Påsk, gemenskap och trädgård

Jag har alltid haft en förkärlek till påsken som helg. Den infaller i samband med min födelsedag och därför har födelsedagen oftast förknippats med vår, tulpaner, påskmat och sådant som vi längtat till efter en lång vinter. I svenska kyrkan är det ju också en helg som efter en tung Långfredag blir en glädjens helg då Jesus uppstår och hans döda kropp ej fanns kvar i graven. Denna tanke har blivit mera påtaglig detta år då jag tagit mig tid att reflektera. Jag tänker även på min relation som jag under åren har fått med många fina människor inom Svenska kyrkan och jag känner mig så tacksam för alla som har med mig i sina böner, jag blir så glad för allt stöd och uppmuntran jag får från emellanåt lite oväntade håll.

Påsken hör ihop med Kyrkbyn, alla dessa fantastiska år med Bror-Erics och Thorvalds vernissager och diverse evenemang på Gästis samt Trägårn, först i pappas regim sedan i min. Reimond hittade en annons som jag inte ens kommer ihåg från min tid på med Ullicas blommor & present.

Ibland kan jag komma på mig själv med att stolt över det jag och Reimond klarade av under dessa år med. Trots att det var blommor jag handlade med så var det banne mig ingen dans på rosor precis. Denna långhelg som från min barndom lockat folk till lilla Kyrkbyn med allt vad det innebar. Alla år som vi ungar i byn var påskkärringar, uppträdde hos Bror-Eric med mer eller mindre imponerande sångnummer. I Bror-Erics klippböcker brukade jag varje påsk leta fram klippet där jag, Katarina Newberg, Maria Persson samt Helena Rydberg uppträdde som vårblommor. Ack så oskyldiga vi såg ut.
När vi sjöng Blåsippan ute i backarna står så hade vi stora plastblåsippor på huvudet och som tussilagon så hade vi stora utfällbara gula monster på våra huvuden och där stod vi och neg och knixade och fick applåder. Våra kreationer kom från Domus i Hudiksvall, det var skyltmaterial som Bror-Eric fått tag genom hans relation med dåvarande Domuschefen Sture. Jag kom speciellt ihåg ett uppträdande på 70-talet där Katarina och jag sjöng en sång utklädda till brudpar, Katarina hade en spetsgardin på huvudet och jag några ihoplånade paltor i svart. Efter vårt framträdande var det dags för Slingerbultarna, ni som kommer ihåg dom förstår nog kontrasten, dom glider in på scenen i sina proffsiga kläder och fantastiska nummer, där kände jag mig verkligen som ”kusinen från landet”.
Trots att vi var en liten by så hade vi en fin gemenskap då vi växte upp. Då gjordes mycket tillsammans vi hade ett stort evenemang kring sista april och vårkasen, alla i byn hjälptes åt att föra ihop skräp, kvistar och allt annat brännbart med traktor och kärra, vi hade den ovan nämnda eminenta sånggrupp som tränades av Svea och den gruppen åkte runt och uppträdde på lite olika ställen, det var gåbingo på lördagarna, gemensamma pysselkvällar inför jul och påsk.
Så mycket roligt jag hade förmånen att vara delaktig i under barndomen och jag känner stor tacksamhet för detta, att få ha denna ganska enkla trygghet i bagaget.
När jag nu återvänder till Kyrkbyn kommer många minnen tillbaka och i dom flesta fall är dom goda.

Nu kom jag återigen ut på irrvägar i tankarna, så tillbaka till nutid och livet som pågår just nu. Mina tankar och funderingar kring veckan före påsk var lite som påskhelgen i sig, ena dagen känns allt så tungt och svart när tankarna går åt fel håll och sedan bara släpper all oro och livet är åter härligt att leva och jag ser bara positivt på allt igen.
Alla ”våra” fyra ungdomar, Simon och Sara samt Nico och Simon kom hem till oss för att ge mig den bästa födelsedagspresent jag fått på länge…. en hel dags hjälp i trägårn! Reimond fick också ta del av presenten då det annars är han som ensam får göra det tråkiga i vår trädgård, typ kratta och fylla säckarna.

För att peppa igång krattningen så hade jag till barnens (!) stora förtjusning gömt påskägg och jag tror det satte fart på dom. Man blir aldrig för gammal för utmaningar, alla vill vinna…mer eller mindre. Hur som helst så hittades nästan alla äggen.

Nu blev det storröjning av alla hörn, hjälp att få undan massa vildvuxet som fått möjlighet att gro rejält, krattning överallt, gräva upp stolpar och riva staket samt röja i växthuset och som en bonus, få umgås och äta, prata och skratta tillsammans!

Totalt åkte vi med sju lass trädgårdsavfall veckan efter påsk, helt otroligt vad en trädgård producerar. Nu hoppas jag verkligen att det blir lindrigare nästa år men jag vet precis vad jag ändå önskar i födelsedagspresent, samma som i år!

När man får tillbringa en hel dag med dom som man håller av allra mest så måste man passa på att äta och fika vartefter. Det jag lovade var att dom skulle få något att äta när behovet kom och jag tror att dom var nöjda är när dom åkte hem.

Jag är så förunnad!

Vi hade även en trevlig dag i Snäckmor under påskhelgen. Tänk så lite jag känner till och har sett av vår vackra natur. Jag inser nu att jag har så många ställen jag måste få se och utforska i vår direkta närhet. Tack vare att Nicolina och Simon flyttat hemåt så får jag nu ypperligt tillfälle att lära känna trakterna kring Njutånger.
Nere vid havet i Snäckmor är det så vackert, en alldeles otrolig fin plats. Den här dagen bjöd dom in oss samt Simons sida av släkten och tillsammans hade vi en härlig dag med grillat, fika och sköna människor.

Nu kommer tiden och dagarna som med blivande grönska överallt får dom allra flesta av oss att se lite ljusare på det som komma skall. Det kan kännas lite lättare att vara människa, lite enklare att bara leva, öppna dörren på morgonen och gå barfota ut på gräsmattan med en kopp kaffe i handen. Se hur naturen vaknar till och med spänning se vad trägårn och mitt eget lilla paradis vill ge i år, framförallt när den fått en sådan fin start. Känna tacksamhet över att få ytterligare en sommar med Fozzie.
Att på kvällen kunna sitta ute och njuta av minnena efter dagen som passerat, dela en måltid med dom man tycker om.