Vardagsglädje eller Var dags glädje??

Jag har gått med dessa tankar i några dagar nu och känner att det är lika bra att få dom på pränt så jag får plats för något annat istället.

När man är sjukskriven så kan man säkert bli väldigt gôralös emellanåt, men för att vara riktigt ärlig så känner jag nästan aldrig den känslan. Dom dagar jag inte har lust eller orkar ta mig för något så har jag bestämt mig för att låta det bero tills andan faller på igen.
Detta är naturligtvis helt logiskt med tanke på processerna som pågår i min kropp och knopp men för den delen inte något som man lätt accepterar för sig själv.
Nu när våren försöker göra sig gällande då det faktiskt står maj i almanackan så finns det ju hur mycket som helst att ta sig för om man har en trädgård. Det blir liksom aldrig klart och hela tiden föds nya tankar och idéer när man ser sig omkring.

Nu vill jag dock återvända till rubriken, allt beror på var man lägger betoningen och det syns ju enklast om man utnyttjar detta omtalade begrepp, särskrivning.

Känn på ordet vardagsglädje, ja det torde ju vara något som förgyller vardagen, någon oväntad glädje eller något som man kanske får ta del av lite då och då.

Känn då på orden, var dags glädje.
Var dags glädje, en glädje varje dag, något som är gör varje dag värd att ta sig ur sängen för, något som ger oss lusten att existera. Då det har varit ganska så kall maj hittills så gick jag ner och inventerade källarskrubben och till min glädje hittade jag en flaska glögg från i julas. Eftersom jag var väldigt återhållsam med alkohol samt pajade smaklökar så var min glöggkonsumtion mycket låg, varför inte ta igen det nu då?
Sagt och gjort, het härlig glögg när våren bara längtar till att sätta igång utanför fönstret. Även om inte detta var glädje så gick det lättare att vara glad i kylan.

Hur ska man då hitta något som gör var dag värd att leva? Jag för min egen del har blivit tvungen att hitta dessa saker, det som får mig att traggla mig ur sängen trots en protesterande kropp, det som får mig att skratta och vara positiv trots att oron, det som gör att jag tänker fortsätta ta för mig trots cancern.

Så här kommer en del av de saker, göromål, ting, händelser och säkert en del annat som ger mig en glädje var dag. Observera att det mesta av detta fungerar endast för mig nu då jag är heltidssjukskriven, men just därför är det viktigt att våga se och hitta glädjen trots att man är sjuk, att tillåta sig ha det så bra och att inte skämmas tala om det, kanske bidra med att någon annan som är sjuk hittar tillbaka till glädjen att vakna var dag. I detta känner jag också en tacksamhet att kunna se det så.

Morgon: Känslan av att vakna med ett tomt pappersark framför sig, med frågorna vad vill jag ska hända idag, hur kommer denna dag att te sig? Om det är något inplanerat så har jag kanske något som gör att jag måste ha koll på klockan i annat fall sätter jag planen när jag konstaterat dagsformen och kollat vädret.

Tid för grobarhet: Här ser jag två olika saker, det ena är personligen en viktig sak, mitt hår växer med samma kraft så som vårlökarna i marken!
Helt plötsligt så märker jag skillnad var vecka. Den känslan att få tillbaka det som var så traumatiskt att förlora och som ändå på något vis stärkt en under dessa månader, nästan lite som en makeover. Jag var helt enkelt så tvungen att stå för det och använda det på bästa sätt. Tänker på det en kvinna sa till mig häromdagen, när vi tappar håret pga av cytostatika så vet vi ju att det växer ut igen, tänk på alla andra, framförallt män i unga år som av olika orsaker förlorar sitt hår för livet, det måste ju vara skittufft.
Så jag känner mig ledsen när jag ser bilder från förr, men som sagt så börjar det komma tillbaka och det gör mig glad.

Den andra grobarheten är förstås vårens ankomst och med denna allt som börjar spira, smyga sig fram, få myllan att krackelera, tvinga sig fram oavsett om det är välkommet eller ej. Det är lika underbart varje år, denna väntan på vår trädgårds vackraste träd, det stora körsbärsträdet. Hon brukar blomma nu, från första veckan i maj till mitten på samma månad. Detta år har dock fått blomningen att hålla sig dold ytterligare ett tag, smart drag av fru Körsbär då temperaturen är några pinnar över plusset. Nedan ser man skillnaden mellan i år och 2018.

Då jag nu är sjukskriven så har jag också lagt mera tid på att odla. Det är tyvärr något som jag under alla år skippat, tycker inte jag haft tid och ork, valt att köpa färdiga plantor i juni. Nu har jag haft ett plantBB i vitrinskåpet och i dagarna börjat skola om all blivande fägring samt förflyttat ut till vårt uterum. Där kan dom växa till sig trots att kylan nyper i näsan när man är utomhus.

Alla dessa stunder jag haft möjlighet att få skit under naglarna, sett fröerna gro och tillfredsställelsen att se fram emot en njutning i sommar, alla dessa har givit mig en glädje vid varje tillfälle. Om jag ändå kommer att misslyckas med grödorna så finns det ju så bra ställen att handla på, så då behöver jag inte oroa mig för att bli utan.

Böcker:  Att få lyssna till en bok vars innehåll får en att känna dofter, höra ljud och nästan kunna ta på möblerna i ett rum eller tycka sig uppleva gungandet i en båt, det är också en glädje varje dag. Jag har lyssnat på böcker sedan dom första kassettböckerna kom och jag är nästan beredd på att säga att jag är beroende, Reimond är den första att intyga detta.
Så många titlar jag plöjt igenom och så få jag kommer ihåg namnet på. Innehållet dyker upp när jag pratar med någon annan bokintresserad, men titlarna fastnar inte.
Jag tror att det har något med sinnenas engagemang att göra. När man läser en bok, jag menar alltså håller i en bok så låter man flera sinnen vara delaktiga, känseln- papperets känsla vid fingertopparna, doften- böcker doftar väldigt olika, synen- man ser omslaget, sidorna och stannar kanske upp mera vid vissa meningar. Detta går jag miste om nu då jag endast lyssnar på böcker.
I början på 2000 så lyssnade jag lika mycket som jag läste och då hade jag en helt annan relation till böcker och då är det en del titlar som stannat kvar i minnet, framförallt boken ”Flicka med pärlörhänge”, en sådan fin skildring av en tjänsteflickas liv och hennes öde.
Jag kommer så väl ihåg ljuden boken gav mig när hon beskriver sin mors röst som en kokkittel samt kvinnan och mannen i vars hem hon skulle arbeta som ljudet av nyputsad mässing respektive mörkt trä. Hela den boken ger mig även minnen av mamma då vi läste denna parallellt med varandra och sedan såg den tillsammans på bio. När man sedan tänker på alla böcker man bara plöjt igenom, dessa otaliga svenska deckare som blivit så enormt många de senaste åren. Jag gillar dessa också, dom kräver inte så mycket av mig men dom underhåller mig. Det som dessa böcker ger är bilder av Sverige, emellanåt sanna och beskrivande av vårt avlånga land. Därav har jag fått Reimond att ta semestertripper till Fjällbacka, Öland och Gotland, så lite nytta gör även denna kategori.
För närvarande lyssnar jag på skildringar av verkliga historier som berättar om händelser som inte är alltför långt borta, utan fortfarande kan kännas igen av människor som kan intyga dess riktighet och vittna om det som hänt. En av dessa böcker heter ”Haven som skiljer oss åt”, en bok om de engelska barnen som på grund av kriget fördes över som arbetskraft till Australien, den andra i liknande genre heter ”Innan ni tog oss” och belyser de barn som i en omtalad adoptionsskandal i USA ”stals” från sina föräldrar och adopterades bort till familjer med makt och pengar (Tack Carina K för det tipset😊)
När jag nu får chansen så måste jag också tipsa om ”Ett jävla solsken”, en biografi om Ester Blenda Nordström som nog egentligen var föregångaren och upphovsmannen till Pippi Långstrump, mycket intressant bok, läs den! Elsa skulle ha fått ett helt annat liv idag då vi ser mera öppet på kärlek mellan två av samma kön, men vem vet, kanske hade hon inte åstadkommit allt det hon gjorde om så vore fallet, kanske det var just detta onåbara som drev henne vidare i allt det som hon företog sig. Hur som helst, en kvinna som jag gärna skulle vilja lära känna och vara lite mera som när det gäller modet att ta sig för saker här i livet.

Nog nu om böcker som glädjeämne.

Båten i Vika: Vi har förmånen att ha en plasteka som Reimond väljer att flytta runt där det kanske kan tänkas finnas möjlighet att få fisk. Vintertid vilar den vid Vika ute på Arnön.
Det härliga med denna placering av båten är enkelheten att ta en sväng med den.
Vi har redan varit ut två gånger med den, tagit med oss frukostfika, kastat efter gädda, njutit av stillheten och bara haft det bra.

Visst, jag har frusit eftersom inte vårvärmen inte precis varit skrytsam men det är ingenting emot hur jag frös första gången jag satte min fot på Vika, just det satte den på – för det var vinter den dagen.
Året var 1985, jag och Reimond hade varit ett par i några månader och han skulle bjuda ut mig på en härlig dag för att angla. Jag packade med mig det jag behövde och då Reimond hade sagt att det kunde vara blött på isen så lånade jag mammas gummistövlar.
Vi åkte ut till Arnön och hans farmors hus, Signe hade då flyttat in på hemmet och huset stod tomt så vi kunde låna det. När vi plockat in våra prylar till huset så promenerade vi ner till viken. Vad som hände sedan har jag inte så många minnen ifrån förutom när mina fötter började ge sig till känna. Jag frös som en tok, visst var det blött på isen och visst hade jag stövlar men min mamma hade storlek 38 och jag storlek 40! Jag hade ju inte ens plats för nylonstrumpor i dom förbaskade stövlarna och höll ju på att förfrysa tårna av mig.
Det slutade med att Reimond fick bära mig hem till huset och jag vet att jag tänkte att nu förlorar jag mina fötter i kallbrand, man hade ju sett Raskenstam!
Frasen jag mer än en gång hör min mormor säga är ”Vill man vara fin får man lida pin”, det har jag sannerligen gjort mången gång och ärligt talat så kände jag mig väldigt dum efteråt.
Nu har jag dock mognat och försöker alltid se till att vara varmt klädd.
Jag njuter i varje fall av tillvaron på sjön mera nuförtiden och har aldrig fastnat för vinterfiske i varje fall. Vi har haft många fina dagar därute, vår, sommar och höst, ätit både frukost, lunch och middag i den båten och där hittat glädje för just den dagen.

Mitt behov av värme: Under denna tid som jag varit sjukskriven har jag verkligen frusit. All min kroppsbehåring har ju försvunnit och ni ska veta att det knappt synliga ludd man har närmast huden gör en ofantlig nytta.
Tacksamheten jag kände när min piccline togs bort och jag återigen fick basta var rent otrolig, att få bli varm ända in i skelettet var så ljuvligt. Vi har ju endast dusch och då innebär det också att jag gladeligen kunde stå i duschen hur länge som helst, allt för att få tillbaka värmen men även mjuka upp min stela lekamen och alla värkande leder.
För att göra något åt den saken så beställde jag till slut en badbalja för vuxna. Tänk så många gånger jag tittat på en sådan men sedan tänkt att det är lite larvigt med denna pryl och nu har jag minst lika många gånger varit så tacksam för att jag till slut kom till skott. Den levererades hem till dörren och det var en investering på ca 500:- som betalat sig många gånger.
Att få krypa ner i vatten så hett så det ryker och det täcker ända upp till halsen, det är vardagsglädje det och man kan göra det var dag!
Min kära svägerska Elis förärade mig med en goodiebag full med trevliga spaprylar och även dessa små rackare, så jag badar inte ensam😊!

När man börjar tänka i dessa banor så hittar man ju hur mycket som helst som ger glädje var dag.
Jag somnar alltid med minst två herrar i sängen, en som håller om mig och en som tror att mitt ansikte är en kudde.

En trevlig liten sak jag gör i stort sett dagligen det är att läsa Lailas morgonbetraktelse på FB, alltid hittar man något i den som gör att man ler, många gånger får man just den där kicken innan dagen börjar ta form. Tack för dessa Laila!

Jag kan när jag vill ringa till mina ungar och veta att dom alltid finns där för mig. Nicolina och Simon finns en kvart härifrån och nu ska även Simon och Sara flytta närmare och kommer att finnas 30 minuter härifrån. Jag har Reimond som jag för närvarande delat mer än halva mitt liv med och vill ha lika många år ytterligare med honom

En av mina närmaste vänner fick härimdagen besked om att det inte var bröstcancer hon hade och det innebär ju att hon slipper denna skit och det gör mig så glad för hennes och hennes familjs skull och för min, då orkar ju hon lyssna mera på mig😏
Vännen Ann-Sofie kom hem hit med en lunchsallad häromdagen och vi fick några timmars skratt i uterummet🤗 I morgon, tisdag ska jag ta en skogspromenad med bröstsystrarna i Maria, Bröstcancerföreningen och träffa en tjej som jag haft kontakt med sedan i höstas, vi ”känner” varandra men har aldrig setts, det kommer att vara en del av morgondagens glädje.
Jag träffade en trevlig kvinna på dagsjukvården senast och vi hade en fin pratstund om peruker, lymfa och om hur livet förändrat sig och att vi kanske skulle ses igen. Häromkvällen ringde en arbetskamrat som också haft en tuff period i sitt liv nu. Vi hade ett varmt och skrattigt samtal på nästan två timmar om allt som hör livet till. Jag har ytterligare en fd arbetskamrat samt en tidigare chef som gör mig glad med uppmuntrande sms, härliga människor finns ju runt omkring en överallt!
Det är så många som jag skulle vilja räkna upp, men ni vet att ni finns där och jag är så glad att ni vill ta del av mina tankar och funderingar som jag skriver ner här.

Utöver er alla som lärt känna mig under åren så finns det ju en kategori vänner man får genom att gå med i passande grupper på FB. En jag valt att gå med i är Bröstcancer, före, under och efter och där får man hjälp, pepp eller positiva ord och även en del galghumor förstås. Det som är underbart med en sådan grupp är att alltid finns det någon ”där ute” som känner igen sig i det man funderar över och det är ju något som är en stor glädje var dag. Får man sedan ett leende på köpet så inte mig emot.

Jag önskar av hela mitt hjärta att ni som orkat läsa ända hit också fått några ryckningar i smilbanden, då får jag ju ännu en orsak att fortsätta med detta skrivande som ger mig glädje, inte var dag men varje dag som jag gör det. Nu stundar Kristi Himmelsfärdsdag denna vecka och för många innebär det en extra ledig dag. Jag hoppas att ni alla får njuta av den vackra tid vi har framför oss, ta en liten stund och titta extra noggrant på allt som händer i naturen just nu och kom ihåg att det kommer att ta precis ett år innan du kan uppleva just denna stund igen, eller som Lily i Sjölyckan uttryckte sig:
– Nu carpar vi skiten ur det här diemet!
En version av de slitna orden som jag faktiskt tycker är roligt