LUST?

Jag har inte haft lust att skriva något på länge, men jag vill.
Det är mycket som jag vill göra egentligen, men jag har helt enkelt ingen lust.
Ofta säger man lite slentrianmässigt att man inte har lust till olika saker. Jag märker att jag använt denna fras lite fel faktiskt.
Enligt SAOL så betyder lust; 1 böjelse, begär2 känsla av glädje; nöje

Det är precis det jag saknar, känslan av glädje att göra något, begäret och böjelsen inför en hel del annars naturliga göromål. Det har varit många tankar de senaste månaderna, känslan av att allt borde vara på topp nu efter 2,5 år sedan diagnosen sattes, knappt två år sedan jag fick min sista cytostatikados, 1,5 år i 50% tjänst på Fonus, ett underbart barnbarn fyllde nyligen 1 år, vi har kommit till ro i vårt härliga hus, vi har startat om och berikat vår lilla familj med Sixten, en liten kattkille som är full med energi.

Men för tusan, var glad och nöjd då säger min hjärna till mig, vad är det nu att skylla på? Det pågår fruktansvärda saker runt omkring oss, både i Sverige och övriga världen.
Varför gnälla på att inte det finns någon lust?

Skärp dig!

Men det går inte! Jag vill jobba, jag vill skratta, jag vill träffa vänner, jag vill skriva, jag vill helt enkelt njuta av livet. Men jag har ingen lust!

Så nu sitter jag här, klockan är 03.00, jag har pratat med min älskade make om detta och vi kunde inte somna, så när han fick ett samtal på jouren så hade jag så många ord i huvudet så jag kände att jag gör ett försök med att bli av med en del av trängseln där uppe. Helt emot allt förnuft drack jag en kopp kaffe, drog igång lite musik med Sparks
(vi hade tittat på filmen om dom innan vi gick till sängs).
Månen ger ett magiskt sken över Snäckmor, lite ödesmättat mot den vita snön.

Nu kommer det förmodligen bara bli en massa funderingar om allt möjligt, så har du viljan och tid kan du läsa klart, men har du något viktigare för dig så gör det… om du har lust vill säga:-)

Detta med att säga att man inte vill eller inte har lust är det ju väldigt stor skillnad på.
Ta t.ex. jag vill inte dammsuga, det betyder ju verkligen det, att jag INTE VILL.
För mig handlar det om att jag vill, men jag har inte lust, vilket jag då väljer att omformulera i min hjärna till – Jag har inte ett begär efter dammsugaren, med andra ord det kräver alltför mycket ork för att klara av detta moment. Problemet är att viljan finns, jag vill verkligen få det gjort, jag har begäret efter att det ska bli rent i huset.
Tyvärr står (o)lusten emellan dessa två saker och många gånger vinner den. Då lägger jag mig i soffan istället och hoppas att lusten dyker upp lite senare.

När det gäller jobbet så blir det lite annat. Då har jag använder jag disciplinen istället, jag tvingar mig att vilja jobba. Där finns det en annan typ av förväntningar på mig som anställd och då driver det på och skjuter undan känslan av att inte orka. Där kan jag hålla igång de timmar jag är ålagd att fixa enligt schemat, men jag känner att effektiviteten inte alltid är på topp. Så länge jag får kommunicera med någon så fungerar det, men om jag bara ska sitta med administration så seglar tankarna iväg på annat och jag tappar fokus. Det är otroligt irriterande!

Ett annat exempel är lusten att träffa vänner, det kräver otroligt mycket ork för att göra, viljan finns, men inte den förbannade lusten. När jag väl gör det så märker jag ju att det ger så mycket tillbaka, men orken att planera in, bestämma dag och tid, kanske byta om och förflytta sig till en annan plats – där skiter det sig på ren svenska. Då undviker jag det hellre.

Min lilla smultronblomma i granngården, Naela, denna underbara varelse som jag verkligen avgudar och vill tillbringa tid med dagligen. Hon blir så glad när vi ses, hon skiner som en sol och ger mig så mycket tillbaka. Trots det så känner jag mig helt slut efter några timmar med henne, jag vill så mycket mera, men helt plötsligt tar det slut på bränslet. Nu har jag en förstående dotter och måg, så det är inga problem, men frustrationen är rent för jävlig.

Denna bild är det nog Faster Hanna Hellmers som tagit, men jag lånar den då jag tycker den säger så mycket om vilken gounge Naela är.

Så som det verkar nu så har jag drabbats av nedstämdhet av något slag, vägrar att kalla det depression. Kanske är jag bara trött på denna vinter och längtar efter att lära känna vår nya trädgård och börja gräva och plantera lite. I den här trädgården kommer det nog inte dyka upp några hoppfulla snödroppar som det gjorde på Gg 1, det är i stor sett bara en gräsmatta i nuläget. Så där finns att göra, men för närvarande ligget ett snötäcke på dryga halvmetern och mera ska det komma. Dom flesta jag pratat med om detta typ av mående känner också en enorm trötthet efter att dagligen vara rädd att halka, tunga moln och snö vart än man ser. Så till alla er som känner likadant, vi ser fram emot våren nu och håller tummarna på att det är bar mark och värme som saknas oss. Jag håller envist fast vid detta och försöker behärska humöret allt jag kan, för nu är det snart mitten på mars och livet vänder åter.

Apropå ordet lust, det är ju faktiskt ett väldig ”lustigt” ord som bara med ett O blir något helt annat. Olust är ju egentligen inte att man inte har lust med något, det är helt enkelt obehag inför något. Fast det är klart, begär efter något eller obehag inför något kanske man kan kalla motsatser, dock blir min tolkning lite på mitt sätt. Jag känner inte obehag av det saker jag inte har lust att göra.

Jag vet ju inte riktigt än hur jag ska behandla min knopp som det är just nu, men min kropp vet jag vad den behöver. Träning och motion….tror ni viljan finns?
Jodå, det gör den, men då ställer ju den förbannade lusten till det igen, jag har inte alls någon lust med detta. Insåg häromkvällen att mina tidigare ganska muskulösa vader faktiskt hänger, slappa och påsiga. Då ska vi inte tala om resterande muskulatur i denna snart 57-åriga kropp, det är rent förskräckligt vad jag tappat bort dessa nödvändiga delar av min kropp. Jag hoppas att råda bot på det också, men detsamma blir det aldrig.
Eftersom jag fick ett bra svar på senaste röntgen så känner jag naturligtvis en glädje för det, metastaserna är minimerade och det ser bra ut. Tyvärr väljer mitt negativa jag att ändå framhålla allt jag måste ta/injicera för att justera och hålla balansen i kroppen. Mitt positiva jag försöker då hävda att det är väl inte så mycket egentligen, men just nu är allt mycket då glaset verkligen är halvtomt. Jag gjorde en liten skiss på vad som krävs och förändrats efter de år som gått sedan 1 oktober 2020.

Nu har jag snart gnällt klart och klockan är snart 5, Sparks har peppat mig och jag borde nog gå och sova. Sista låten med Sparks är träffande nog ”I wish you were fun” , tack för den!

Direkt översatt blir detta andemeningen i den låten:
Jag önskar att du var rolig, jag önskar att du var rolig
på alla sätt jag önskar att du var kul
För att lysa upp den mörka kalla vinterdagen
På alla andra sätt tycker jag att du är fantastisk men…

Tack till alla er som läst alltihop och nästa inlägg kanske blir lite roligare, jag har fortfarande många saker jag skulle vilja skriva om, men jag har inte lust!

En sista bild, en repris från ett tidigare inlägg som får avsluta detta och eftersom jag har fullt med pennor på bordet så sätter jag en i munnen och går till sängs. Förhoppningsvis ler jag i sömnen när Reimond kommer hem.

God natt eller god morgon till dig!