Tänk att jag aldrig lär mig att inte vara alltför positiv och optimistisk när det är något man väntar på. Jag var så säker på att det skulle bli ett härligt dopp i havet i midsommar, men icke!

Reimond skjutsade ner mig till Gävle förra veckan för att det skulle sättas in en venport och jag skulle få lite lindrande kortison i min höft, allt i plussens tecken.
Visst kände jag mig risig med alla diverse biverkningar men sånt får man ju ta.
Glad i hågen anmälde jag mig efter en snabb provtagning på Dagkirurgin och jag måste erkänna att jag faktiskt började gråta när sköterskan kom ut och talade om att jag inte kunde få ingreppet denna dag på grund av mina dåliga värden.
Lite patetiskt tycker jag nu, men just då hade jag liksom inget försvar att sätta upp och detta känner jag är så mycket sämre denna gång än 2020.
Det var tusan så mycket enklare att gå igenom detta när man upplevde sig som frisk innan diagnos. Jag upplever det som om kroppen motarbetat mig under så lång tid att inte orken finns till att hålla humöret uppe och glatt ta det som ramlar över en.
Konstigt nog trodde jag att det skulle vara enklare nu när jag varit i detta förut, men det är som om det räcker bara att skrapa lite i såren så blöder det (bokstavligt 🤔).
Tack och lov fick jag min efterlängtade injektion i höften och ja, det blev bättre, inte perfekt men lite bättre och aningen roligare att röra på sig.
Då vi ändå var i Gävle passade jag på att titta in till onkologen och få picclinen omlagd och även en koll på mina fula händer och armar. Efter någon timme ringer en läkare och vill ha in mig igen för koll och då dessa utslag inte var att det minimala slaget så blev det ytterligare mediciner och avbokning av två behandlingar, inte bra alls att bli stoppad så här i början att mina 3 månader av inplanerade doser precis.

Jag är så tacksam över läkare och sköterskor på onkologen i Gävle, glada, trevliga, ödmjuka och engagerade, så tack och lov för dem!
Efter några dagar med Betapred och några andra substanser lade sig lugnet även över klådan och lederna.
Nu har kroppen börjat att återhämta sig vad gäller tidigare åkommor som dykt upp under dessa veckor och jag börjar nästan gruva mig för att få dosen på tisdag till veckan, men ont ska som alltid med ont förgöras och det är bara att sätta pennan i mungiporna och le lite extra.
Det kommer också bli lite spänning till veckan, då ska jag få mitt första besked om de tre första doserna fått Mr Scrooge att huka sig lite igen. Häromdagen hade jag tid på röntgen i Hudiksvall för magnetröntgen. Sedan sist så har ju vårt sjukhus äntligen fått en magnetröntgen och det är ju lyx att ha så nära istället för att behöva åka till Gävle var gång. Jag tror även personalen i Hudik tycker det är roligt för dom är ovanligt glada och skämtsamma jämfört med mången röntgenpersonal jag har träffat. När man som jag i detta fall ska röntga själva brösten så får man alltså ”hälla” ner behagen i två hål i britsen och sedan ligga bekvämt i 25-45 minuter under ett väldigt stånkande, bankande, pipande och en massa andra galna ljud. Trots hörlurar är ljudnivån väldigt hög, men eftersom britsen är bekväm och ergonomisk så lyckas jag nästan somna varje gång, eller om det är att jag helt enkelt går in i något slags koma. Så nu är det bara att hoppas på att det blev snygga bilder på något som kanske har börjat krympa lite, det återstår att få höra om några dagar.

Idag är det dan före dan före midsommardagen, det är den dagen vi kommer att fira midsommar. I all enkelhet kommer vi ha en dag tillsammans med den lilla familjen, mat och gemenskap är de två viktigaste faktorerna och förhoppningsvis kommer det bli en hel del skratt och bus med vatten, allt beroende på vädergudarna som hittills svikit oss nordbor under maj och halva juni.
Då denna dag skulle ägnas lite åt matförberedelse så gällde det att hitta en bra bok att lyssna på, någon som jag bara kan ha förstrött i öronen och en där jag redan ”känner” karaktärerna. Först på sidan dök den senaste boken av Dag Öhrlund upp, i varje fall den med karaktären Ewert Truut. Jag anser inte att detta är någon storslagen bokserie, men den roar och det är detta jag behöver sådana här gånger.
Ni som inte bekantat er med Ewert ska veta att han är en streber av värsta sort i sin personlighet. En kommissarie med stora samarbetsproblem med de flesta, åsikter om allt, tokig i sina djur, framförallt sin galna papegoja Per-Albin, han är butter och tvär och vägrar lyda chefens order gällande allt, till och med vägrar han köra polisens bilar i tjänsten utan han föredrar sina egna bilar, veteranerna Cadillac och Valiant. Ewert har en egenhändigt gjort P-tillstånd som flitigt används i centrala Stockholm och han bryr sig skiten i vad andra tycker och tänker om honom, förutom familjen förstås. I första böckerna får man mestadels se hans vrånga sida men i var och en som följer mjukas han upp. Han börjar som mer eller mindre rasist och homofob, inte trevligt men det framställs på ett rätt oskyldigt sätt. Till största delen är det nog endast (som för många i vårt land) en stor rädsla för de nya och okända. När det framkommer att hans son är homosexuell och får barn med sin partner samt att bästa kollegorna är både bisexuell och vegan då kapitulerar Ewert. Han är mycket älskvärd och har bra moral i vad som gått fel i detta land, hyser ett rätt stort politikerförakt och krusar inte överheten det minsta.
Det som har gjort lyssnandet av denna serie till något som passar mig är inläsare nr 1 av manliga, Stefan Sauk, en bråkstake som får ge rösten åt en annan bråkstake.
Så varför tar jag nu upp detta?
Jo, jag blev så irriterad då denna del är författaruppläst, dvs av Dag själv. Inget ont om honom, men ni som lyssnar på ljudböcker vet hur viktigt denna är – rösten!
I en intervju med Stefan så berättade han om detta med hur hans röst nu används som uppläsare genom AI-tekniken. Han beklagar det men inser att det är lika bra att acceptera och själv få ställa villkoren för att ”sälja” sin röst.
Nu kan man då välja AI-Stefan om det är så att detta är att föredra och nej, det är det inte! Så beklämmande dålig svenska det blir med feluttalade ord i varje mening, rösten är skrämmande likt Stefans men betoning och artikulation är botten.
Är man som jag smått beroende av böcker i örat sedan 20 år tillbaka så blir man rätt så kritisk och tyvärr väljer jag bort många böcker på grund av ”rösten”.
Jag kommer ihåg i början av detta lyssnande hur Reimond fixade ”hem” böcker, kopierade på CD-skivor, hur jag lånade kassettböcker på biblioteket och bar runt på en batteridriven CD-spelare i bältet eller en Walkman, hur mycket batterier det gick åt.
En händelse av dumhet som jag faktiskt kan bjuda på nu är när jag lämnade åter en kassettbok till bästa bibliotekarien Birgitta i Friggesund och jag klagade på hur dåligt inläst boken var, handlingen hoppade otroligt och jag fick inte till något sammanhang alls. Boken var skriven av Ann Cleeves och var en av hennes första romaner.
När jag berättade om detta för Birgitta och vi började kolla om det var något fel på kassetterna så insåg jag att jag endast lyssnat på en sida. Ni som är alltför unga kanske inte fattar, man måste vända kassetten, sida A – sida B. 🙄
Gissa om jag kände mig aningen korkad, men förmodligen hade jag blivit van vid mer ”moderna” CD-skivor – som bara hade en sida.
Detta påminner mig om när pappa som blandade ihop rullarna som biomaskinist i Delsbo, det var Emil i Lönneberga och kommandoran ramlade ner i varggropen och 10 minuter senare grävdes gropen, men inte brydde vi ungar oss om det.
Så kontentan av denna fundering då?
Jo, enligt Truut var allt bättre förr, då var det ordning och reda, men likafullt så får han uppleva så mycket fina saker nu när han öppnat upp sina sinnen och insett att ensam är man inte så himla stark.
Vi behöver andra människor omkring oss för att orka med, det behöver inte vara familj, det kan vara vem som helst. Visa vänlighet mot andra man möter, kanske är det någon som just denna dag haft en stor motgång och behöver ett vänligt ord.
Jag tycker dessa enkla handlingar glöms bort för ofta.
Ewert har en förkärlek för Nokia 3310, han har en Iphone idag, men för säkerhets skull har han en Nokia också, för man vet inte när tekniken tar över och krånglar till det, som AI, som elbilar, internet och all ny teknik som formligen väller över oss.
Då är det bra att lyssna till en man som Ewert Oswald Truut, som har båda fötterna kvar på jorden och även om han tycker om sitt nya jag så är han säker på sin sak, det var i varje fall enklare förr, inte bara bättre, men lite enklare att vara människa.
Jag tycker Ove får passa som bild till denna text, jag tror jag skulle tycka om att lära känna honom, kanske vore det inte lätt, men vem fasen har sagt att livet är lätt?

Nu är det dag att avrunda lite och kanske tänka på att fixa middag, förmodar att gubben min också börjar att bli hungrig.
Summa summarum denna vecka, tiden har bara fått gå i sin egen takt, humöret har inte varit på topp precis men nu ser jag fram emot midsommar och nästa vecka då förhoppningsvis min kropp har stärkt sig lite inför det som måste göras.
Det är med glädje jag tänker att det var sista gången jag måste in till stan för att lägga om den förbenade picclinen, även om tjejerna på Håstaholmens HC är suveräna så slipper jag gärna denna 42 cm långa slang som sitter fast i armen och kliar, hindrar och plåstret som drar och nyper i gäddhänget därunder. Nu ska den bort och jag ska bada!

Jag vill också passa på att önska er alla en riktigt fin midsommar, kom ihåg att äta och dricka gott, håll i varandra i dansen runt stången, ta det lugnt med starka drycker och se till att varenda unge får en fin dag ❤️🧡💛
Mest troligt kommer jag och Reimond tillbringa tiden i trägårn, där finns alltid något att göra och så firar vi midsommardagen istället. Vi har börjat få till vår trädgård på det sätt vi vill ha nu, men fler idéer dyker säkert upp, dock ska växthuset få bli klart först innan det påbörjas något mera. Tack och lov för En man som heter Reimond!




Ni ska få en liten sång också så här innan firandet börjar, den här handlar om när ”Far kommer på besök”, det var något Naela hade sjungit på förskolan idag (?) när dom firade midsommar där idag. 🥰🤗😊 Lyssna och njut!
GLAD MIDSOMMAR och som vanligt, tack för att du hängde med enda hit 🏳️🌈
Hej 🙂
Jag kan faktiskt tänka mig det att man kan vara mer”känslosam” om cancer åter kommer,som du skrev -första gången var man ju frisk/starkare samt i en annan sorts”dimma” kan jag tänka mig
Jag har inte fått tillbaka cancer efter min operation i februari år 2022,vad jag vet
Jag fick först cell gifter,start några få dagar efter diagnos i juli år 2021 och fick det varje måndag med blod prov varje fredag fram till strax innan min operation
Det tog rejält hårt,kropp och själ med spår än idag..
I april/maj bodde jag på patient hotell i Lund för strålning,dyrt för en sjukpensionär
Mamma var där för strålning med och hon reste hem dagen efter jag kom dit
Mamma fick bröstcancer några få månader efter mig
Mycket cancer i släkten
Efter min strålning så var jag åter på sjukhuset här och fick vad jag tror nån sorts cellgifter i några månader
I april år 2023 tog de bort min ven port,som jag fick med mig hem..
Där efter så enbart kallad till mammografi
Precis som du,antar jag,så många undersökningar av olika slag i början
Då upptäckte de att jag har ett mindre klaff fel,hjärtat,aorta infucciens
Finns även hjärt fel i min släkt
under min cancer behandling så gick jag ganska ofta och kollade mitt hjärta,men när de tog bort ven porten och jag ”avslutades” så upphörde kontroller av mitt klaff fel
det oroar så klart
Det du skrev om din undersökning av brösten har jag inte fått,utan jag har fått stå vid” tryck pressen” vid mammografi
jag har alltid bett om att även få ultra ljud undersökning,dels för att hela bröst partiet inte kommer med samt att min cancer var spridd till några lymf körtlar i min armhåla
men de nekar alltid ultra ljud
Igår fick jag en kallelse till mammografi,i augusti
Jag hoppas att du snart får din ven port som du önskar
Helt rätt att man behöver äkta vänner omkring sig,inte bara vid motgångar/sjukdomar men absolut då
Inte bara jag som upplever ensamhet tyvärr
visst är jag inte helt ensam men om det verkligen gäller då vet jag att jag står där själv
med den vetskapen umgås jag med de få kompisar jag har , man säger väl att man får ta folk som de är och inte som man önskar att de var
att ta promenader tidigt på morgonen fina sommar dagar uppskattar jag mycket
att gå vid havet,sitta där och blicka ut mot horisonten medan solen stiger och stan vaknar till liv🌞
det är lycka för mig,gärna med en vän som sällskap , prata om livet allt från trams till allvar,eller bara vara och sitta där i en bekväm harmonisk tystnad och vara tacksam för det bra i livet🙏🏻
önskar dig och din familj en solig och trevlig midsommar helg🌞
och du- det ordnar sig😉
GillaGilla