Författararkiv:Min jävla Scrooge

”Ja det känns som högsta vinsten nu faktiskt. Så det ber vi universum om. Jag har en känsla att det snart kommer att vända för mig.” Dessa är de sista orden jag får från en på sätt och vis helt okänd kvinna som hade ett Instagramkonto vid namn hoppet_livetcancern.Petra, en ung mamma med make ochFortsätt läsa ”Till minne av Petra, hoppet_livet_cancern”

Nu har det gått ett tag sedan jag tog mig tid att skriva ned något och en hel del har hänt. Snön har äntligen försvunnit och jag kan åter se fram emot en vår med allt vad det innebär. Förra året vid denna tid så var jag fortfarande heltidssjukskriven och visste väl inte så mycketFortsätt läsa ”Här kommer påskinlägget:-)”

Ninaninaninanna, ninannananinna….känner ni igen det? -ett boktips så här på söndagskvällen och lite hopp om våren trots all snö som föll inför denna helg. En kollega, bästa Viveca i Ånge, gav en annan kollega om ett boktips via FB för en tid sedan. Eftersom jag och Viveca har mycket gemensamt i vad vi tycker omFortsätt läsa ”-nu vill jag sjunga dig milda sånger”

Pappas flicka som alltid kallades Lill-Inga till min stora förtretelse. Idag när jag passerade Nordeabankens fönster och såg min spegelbild, då gick mamma bredvid mig, jag log och hejade och hon log tillbaka. När man får cancer och allt vad det innebär så skulle man vilja ha sina friska föräldrar kvar i livet. Vår mammaFortsätt läsa ”Fåfäng? Och små tankar kring Mamma, Pappa och Syrror”

Jag har fått förmånen att som ett oändligt antal andra kvinnor före mig, få bli Mormor. Detta ord som rymmer så mycket mera än fyra konsonanter och två vokaler.När vi fick veta om att det skulle bli smått i Snäckmor för Nicolina och Simon så var ju min spontana reaktion ”men jag vill ju inteFortsätt läsa ”Att bli Mormor och inse att man vill leva ännu mera.”

Så mycket som har hänt sedan sist, covid, utmattning, mormor, jobb och så mycket mera. Jag vill börja med att framföra ett tack till alla er som peppat mig med hejarop om att mina inlägg har varit bra, stöttat mig att skriva mera, skickat glada tillrop och givit mig en kick att fortsätta. Det senasteFortsätt läsa ”Ett och ett halvt år senare- med tovor i håret”

Jag fick se en förfrågan i en FB-grupp jag följer gällande Bröstcancer och det var Emma Arpstrand på DN som ville ha små berättelser från oss runt om i Sverige. Hon önskade publicera våra historier för att låta oss komma till tals med alla våra olika synvinklar på livet med bröstcancer. Dock var texten liteFortsätt läsa ”En liten artikel under Rosa Månaden”

Följande text har jag fått tillåtelse att låna av en kvinna som heter Petra Lysén.Vi är med i samma grupp på FB som heter ”Vi som lever med kronisk bröstcancer”.När jag läste den i början på sommaren så fastnade den i mitt medvetande. Till stor del för mig personligen men också för alla unga kvinnorFortsätt läsa ”Kronisk cancer- ett stickspår i verkligheten”

Många tänker nog på skor när man säger ordet fötter och det var just där detta inlägg började ta plats i mina tankar. Jag har aldrig varit någon älskare av att köpa skor, jag är inte alls intresserad av skor, de är något nödvändigt ont. Just nu med betoning på ont! Vi börjar från början,Fortsätt läsa ”Fötter, de som bär oss varje dag”

Bröstcancerdagen, tillbaka på jobbet, nya värderingar, en förändrad kropp, framtiden Det känns konstigt att återigen sätta sig ner och skriva, det är på dagen exakt 3 månader sedan mitt senaste inlägg.Jag tappade helt enkelt bort inspirationen tidigare i sommar när allt bara frodades i trägårn, det växte så man nästan såg skillnaden från dag tillFortsätt läsa ”364 dagar efter cancerbeskedet”